Hemma i verkligheten igen 27 december 2008
I natt kom vi hem, pappa Janne hämtade oss på Arlanda. Vi tyckte alla det var skönt att sova i våra egna sängar i natt :) Mårten blev illamående på Madridplanet, spydde på parkeringen när vi kom hem men är nästan helt frisk redan. Barnen sov hos pappa och Mona sov i ispalatset (hennes kalla lägenhet). Mona sorterade tvätt när hon kom hem och sen satte hon sig vid datorn och kollade banken och jobbmejlen. Hos pappa gick Mårten och la sig direkt medan Love, Astrid och pappa kollade på tv ett tag. (Vad härligt att ha alla tangenter på rätt plats förresten:D) Mona vaknade klockan två idag och fick gå till tvättstugan direkt, barnen vaknade tidigare.
Det är skönt med snö och kyla igen tycker Astrid, det tycker inte Mona även om hon också tycker det är skönt att vara hemma igen. Hela resan har varit lyckad och vi har inte varit i närheten av att bli rånade, trodde vi! När Mona packade upp i natt så märkte hon att hennes vattenflaska och fina mexikanska choklad var borta :( Astrids bok hade de lämnat kvar i alla fall :) Vi hade packat ner alla presenter och allt godis i en ryggsäck som vi hade som handbagage, men den stulna chokladen fick inte plats där. Den låg i överfacket på Carinas ryggsäck och kan inte bara ha ramlat ut för den var inte enkel att få in. På julaftonen när vi satt och åt på Sanborns kom det in en man med gevär, skumt tyckte vi men rädda blev vi inte. Då var det mer otäckt att åka förbi en massa militärer till och från Puerto Escondido =( När vi åkte från Oaxaca till PE blev alla passagerare på bussen filmade med videokamera innan vi åkte.
Sista dagen i Mexico City tog Astrid, Mona och Love en promenad medan Mårten låg på hotellrummet och slöade (läste). Det mesta var stängt men några 7- eleven och dylika småaffärer var öppna så vi handlade lite godis och dricka. Vi satt och njöt av sista solen mitt på Avenida de Chapultepec (mitt i gatan) på några "stenpallar". Det var väldigt lite trafik jämfört med vad vi var vana vid. Vi märkte inte av något speciellt julfirande så vi tror att mexikanerna var hemma och firade med sina familjer.
Vi checkade ut från hotellet klockan ett och då hade även Love duschat efter stort motstånd. Vi var tvungna att betala för frukosten trots allt, men Mona ska överklaga till Travelstart genom vilken den sista hotellbokningen gjordes. För övrigt har inte mycket av böckernas information om "mañana" stämt. Bussarna har gått i tid och i stort sett kommit fram i tid, våra biljetter har funkat och ingen har kollat att Astrid och Mårten har åkt på barnbiljetter eller att Love och Mårten åkt som vuxen i stället för Mona på två resor ;) Enda hotellmalören var med sista hotellet i DF, men det ordnade sig också utan större problem. Vägarna mellan Mexico City och Veracruz respektive Puebla är fina (motorvägar) medan övriga har varit landsvägar och lite skumpiga ibland. Det finns väldigt mycket farthinder överallt, både i städerna och i mindre samhällen. Mexico City är en salig blandning av nytt och gammalt, fint och slum, högt och lågt. Veracruz centrum är gammalt, men där vi bodde var det mesta nybyggt och fint. I Oaxaca och Puebla finns bara gamla byggnader. Det vi såg av Peuerto Escondido var att det var mest gamla hus i stan (förutom Super Che), medan det var mera nytt nere vid beachen (där vägarbeten pågick). Det fanns mycket färgglada hus överallt, orange, rosa (som fick heta Petras hus), blåa och gula.
Mona är ledsen för att hon inte fick se Diego Riveras muralmålningar (som Love kallade både oral- och moralmålningar) så det kanske blir en till resa till Mexico i framtiden ;) Astrid är sur för att hon var lite dålig när vi var i Puerto Escondido eftersom hon inte blev så brun som hon skulle ha velat bli. Mårten flagar men är fortfarande ganska brun. Mona som behöver tid för sig själv ibland har inte fått så mycket av det, tålamodet har trytit några gånger när Mårten och Love har bråkat som värst men det har ändå gått bra att leva så tätt inpa varandra. Det har varit ganska slitigt att åka nattbuss, men vi har sparat tid på det. Bussarna har i alla fall varit bekväma så någon större nöd har det inte gått på oss. Mona beklagar också att hon inte lärde sig lite mer spanska innan resan, det ska det definitivt bli inför nästa resa. Vi har nog inte träffat en enda mexikan som har pratat bra engelska, även om en del har pratat lite. Det finns så många frågor som vi skulle ha velat ha svar på om det mexikanska samhället och om hur mexikanerna har det som vi inte kunnat ställa p.g.a. våra bristande språkkunskaper. Vi har sett mycket fattigdom, men tycker ändå att mexikanerna verkar vara rätt så nöjda med livet. Många har ropat Viva Mexico och lett när vi kommit med våra sombreros ;) och en del har ropat gringos. Tröttsamt är det med alla som går omkring och ska sälja saker, särskilt när man sitter på restaurang och äter. Vi har mest suttit inne och ätit, dels för att slippa försäljare och dels p.g.a. luftföroreningar. Många av försäljarna är barn tragiskt nog. Många gånger har vi tänkt på Leobardo, vi hoppas han har ett drägligt liv i Mexico City och slipper gå omkring och tigga. Det finns också många som försörjer sig genom att trolla, göra pappersblommor, hoppa på en buss eller gå runt på restauranger och spela och sjunga, för att få ihop några pesos.
I Puerto Escondido var det en hel del turister och där fanns också några svenskar. Det verkar ändå inte vara någon större turistsäsong där vi har rört oss, för det har varit ganska lite folk på hotellen där vi har bott. Mexikanerna kör som biltjuvar allihop, men de är fett skickliga =) Många gångar har vi trott att de ska krocka då de nästan prejar andra bilar, men inte en enda olycka har vi sett (dock ljuder polissirener titt och tätt överallt). Det har varit mycket trafik i alla städer (utom på juldagen) och väldigt mycket avgaser. Massor av taxin finns det och de flesta är gamla bilar. Långfärdsbussarna som vi åkt med är nya och fina (Volvo och Scania :)) men lokalbussarna i städerna är oftast gamla och skruttiga och släpper ut massor av avgaser :( Gator och vägar är väldigt ojämna och otaliga gånger har vi snubblat oss fram i tillvaron, särskilt Mona som tittat på allt annat än vart hon ska sätta ner fötterna =)
Kokosnöten kom hem välbehållen, hade den fastnat i tullen skulle Mårten ha skällt på nötterna som tog den ;) I Madrid var vi tvungna att visa en fint dekorerad flaska (tom) som var välinpackad och så drog tulltjänstekvinnan upp allt godis i botten, hon missade dock kokosnöten på andra sidan. Mona köpte engelsk lakrits i Madrid för lakrits har vi inte sett skymten av i Mexico (lakrits, lutfisk och starkt kaffe är det enda som Mona saknat i matväg).
Nu avslutar vi vår blogg, men kommer att lägga upp en länk till photobucket där vi som bäst håller på laddar upp alla foton. Tack för alla julhälsningar och tack till alla som skickat kommentarer under vår resa, det har varit roligt att höra hur ni haft det på hemmaplan och i Finland!
Det är skönt med snö och kyla igen tycker Astrid, det tycker inte Mona även om hon också tycker det är skönt att vara hemma igen. Hela resan har varit lyckad och vi har inte varit i närheten av att bli rånade, trodde vi! När Mona packade upp i natt så märkte hon att hennes vattenflaska och fina mexikanska choklad var borta :( Astrids bok hade de lämnat kvar i alla fall :) Vi hade packat ner alla presenter och allt godis i en ryggsäck som vi hade som handbagage, men den stulna chokladen fick inte plats där. Den låg i överfacket på Carinas ryggsäck och kan inte bara ha ramlat ut för den var inte enkel att få in. På julaftonen när vi satt och åt på Sanborns kom det in en man med gevär, skumt tyckte vi men rädda blev vi inte. Då var det mer otäckt att åka förbi en massa militärer till och från Puerto Escondido =( När vi åkte från Oaxaca till PE blev alla passagerare på bussen filmade med videokamera innan vi åkte.
Sista dagen i Mexico City tog Astrid, Mona och Love en promenad medan Mårten låg på hotellrummet och slöade (läste). Det mesta var stängt men några 7- eleven och dylika småaffärer var öppna så vi handlade lite godis och dricka. Vi satt och njöt av sista solen mitt på Avenida de Chapultepec (mitt i gatan) på några "stenpallar". Det var väldigt lite trafik jämfört med vad vi var vana vid. Vi märkte inte av något speciellt julfirande så vi tror att mexikanerna var hemma och firade med sina familjer.
Vi checkade ut från hotellet klockan ett och då hade även Love duschat efter stort motstånd. Vi var tvungna att betala för frukosten trots allt, men Mona ska överklaga till Travelstart genom vilken den sista hotellbokningen gjordes. För övrigt har inte mycket av böckernas information om "mañana" stämt. Bussarna har gått i tid och i stort sett kommit fram i tid, våra biljetter har funkat och ingen har kollat att Astrid och Mårten har åkt på barnbiljetter eller att Love och Mårten åkt som vuxen i stället för Mona på två resor ;) Enda hotellmalören var med sista hotellet i DF, men det ordnade sig också utan större problem. Vägarna mellan Mexico City och Veracruz respektive Puebla är fina (motorvägar) medan övriga har varit landsvägar och lite skumpiga ibland. Det finns väldigt mycket farthinder överallt, både i städerna och i mindre samhällen. Mexico City är en salig blandning av nytt och gammalt, fint och slum, högt och lågt. Veracruz centrum är gammalt, men där vi bodde var det mesta nybyggt och fint. I Oaxaca och Puebla finns bara gamla byggnader. Det vi såg av Peuerto Escondido var att det var mest gamla hus i stan (förutom Super Che), medan det var mera nytt nere vid beachen (där vägarbeten pågick). Det fanns mycket färgglada hus överallt, orange, rosa (som fick heta Petras hus), blåa och gula.
Mona är ledsen för att hon inte fick se Diego Riveras muralmålningar (som Love kallade både oral- och moralmålningar) så det kanske blir en till resa till Mexico i framtiden ;) Astrid är sur för att hon var lite dålig när vi var i Puerto Escondido eftersom hon inte blev så brun som hon skulle ha velat bli. Mårten flagar men är fortfarande ganska brun. Mona som behöver tid för sig själv ibland har inte fått så mycket av det, tålamodet har trytit några gånger när Mårten och Love har bråkat som värst men det har ändå gått bra att leva så tätt inpa varandra. Det har varit ganska slitigt att åka nattbuss, men vi har sparat tid på det. Bussarna har i alla fall varit bekväma så någon större nöd har det inte gått på oss. Mona beklagar också att hon inte lärde sig lite mer spanska innan resan, det ska det definitivt bli inför nästa resa. Vi har nog inte träffat en enda mexikan som har pratat bra engelska, även om en del har pratat lite. Det finns så många frågor som vi skulle ha velat ha svar på om det mexikanska samhället och om hur mexikanerna har det som vi inte kunnat ställa p.g.a. våra bristande språkkunskaper. Vi har sett mycket fattigdom, men tycker ändå att mexikanerna verkar vara rätt så nöjda med livet. Många har ropat Viva Mexico och lett när vi kommit med våra sombreros ;) och en del har ropat gringos. Tröttsamt är det med alla som går omkring och ska sälja saker, särskilt när man sitter på restaurang och äter. Vi har mest suttit inne och ätit, dels för att slippa försäljare och dels p.g.a. luftföroreningar. Många av försäljarna är barn tragiskt nog. Många gånger har vi tänkt på Leobardo, vi hoppas han har ett drägligt liv i Mexico City och slipper gå omkring och tigga. Det finns också många som försörjer sig genom att trolla, göra pappersblommor, hoppa på en buss eller gå runt på restauranger och spela och sjunga, för att få ihop några pesos.
I Puerto Escondido var det en hel del turister och där fanns också några svenskar. Det verkar ändå inte vara någon större turistsäsong där vi har rört oss, för det har varit ganska lite folk på hotellen där vi har bott. Mexikanerna kör som biltjuvar allihop, men de är fett skickliga =) Många gångar har vi trott att de ska krocka då de nästan prejar andra bilar, men inte en enda olycka har vi sett (dock ljuder polissirener titt och tätt överallt). Det har varit mycket trafik i alla städer (utom på juldagen) och väldigt mycket avgaser. Massor av taxin finns det och de flesta är gamla bilar. Långfärdsbussarna som vi åkt med är nya och fina (Volvo och Scania :)) men lokalbussarna i städerna är oftast gamla och skruttiga och släpper ut massor av avgaser :( Gator och vägar är väldigt ojämna och otaliga gånger har vi snubblat oss fram i tillvaron, särskilt Mona som tittat på allt annat än vart hon ska sätta ner fötterna =)
Kokosnöten kom hem välbehållen, hade den fastnat i tullen skulle Mårten ha skällt på nötterna som tog den ;) I Madrid var vi tvungna att visa en fint dekorerad flaska (tom) som var välinpackad och så drog tulltjänstekvinnan upp allt godis i botten, hon missade dock kokosnöten på andra sidan. Mona köpte engelsk lakrits i Madrid för lakrits har vi inte sett skymten av i Mexico (lakrits, lutfisk och starkt kaffe är det enda som Mona saknat i matväg).
Nu avslutar vi vår blogg, men kommer att lägga upp en länk till photobucket där vi som bäst håller på laddar upp alla foton. Tack för alla julhälsningar och tack till alla som skickat kommentarer under vår resa, det har varit roligt att höra hur ni haft det på hemmaplan och i Finland!
Kommentarer
Trackback
